Saknar tiderna när det bara var du och jag och inga bekymmer i världen. Kommer du ihåg? Bra du, jag och gungställningen. Alltid gungställningen. Varje gång, samma mötesplats, samma blyga start och samma starka vänskap. Vi kanske inte är de bästa av vänner, vi kanske inte känner varandra innan och utan, vi kanske inte umgås mer än runt 5 dagar per år, men vi är fortfarande vänner. Vänner som har en gemensam grund och efter snart 14år så kan man väl säga att vi har en vänskap som består, eller?5 dagar per år är inte mycket och det är inte alltid vi är nöjda med den tiden men vi pratar i vilket fall som helst minst 1 gång i veckan. Vi vet vart vi har varandra och vi vet att vad som än händer i våra liv på våra respektive orter så spelar det ingen roll när vi ses hos våra morföräldrar. Vi dömer inte den andra utan har bara en rolig tid tillsammans som vänner. 13, snart 14 år sedan vi möttes... den 21 maj -93. En dag som jag kanske inte minns men foton säger mer än tusen ord och bilden på oss i var sin gunga säger en hel del. Vänner förevigt står nästan skrivet rakt över den.

Känslor, känslor och ännu mera känslor. Snacka om att de kan röra till det i ens huvud ibland... men det är ganska befriande också.Om 30 minuter ska jag åka upp på ishallen. Har bestämt mig för att trots allt åka upp och kolla på J18 mot Brynäs. Vill fortsätta att följa dem på väg på toppen och slutspelet. Har ju sett nästan alla deras hemma matcher den här säsongen och varför missa en när jag ändå inte har något bättre för mig liksom? Jag har bara suttit inne och häckat hela dagen så en tur upp på ladan kan bara göra mig gott. Dessutom så kanske man kan träffa nån rolig människa med lite flyt.För övrigt så är jag väldigt skoltrött. Jag är less på allt som har med skiten att göra. Läxor, deadlines, redovisningar, prov, lärare, lektioner, klasskamrater, övriga elever, ämnen. You name it. Jag är så less så jag kan bara spy på hela skiten. Och då har jag inte ens ett hälften så jobbigt schema nu som i höstas... men grejen är väl det att man nu har kommit in i det hela med gymnasiet och det är inte lika nytt och spännande längre. Allt bara blandas i en grå sörja. Men man får väl härda ut. Det är ju trots allt bara vecka 6, 7, 8 och 9 kvar innan man går på sportlov. Då ska jag sova till 12 varje dag och inte lägga mig före 2 och jag ska se på alla NHL matcher som sänds under den veckan. Hockeytrött kommer jag nog däremot aldig att bli riktigt. Visst har jag kännt mig lite små less under hösten och över julen och sådär men det är i stort sätt över nu och jag ser nästan fram emot varje timme där uppe igen. Jag är ju uppväxt där så det är ju på många sätt "hemma". Jag trivs där uppe. Det finns i stort sätt allt där uppe som jag behöver. Jag kan hitta min bästis med familj där uppe 80 gånger av 100 och sedan så finns ju resterande familjen min där uppe rätt ofta också. Dessutom så finns det en massa andra roliga människor där uppe och även killar att spana på :) Och tjejkompisarna i laget finns också att hitta där uppe (duh). Jag är och förblir förmodligen en hockeytjej i ur och skur.

Varför är det så svårt för vissa av tjejerna att förstå att vi spelar för varandra. Det är så enkelt. Hockey är en lagsport, har så alltid varit och kommer så att förbli. Det gäller att spela för laget, varandra och för det som hela klubben står för. Men somliga varkar ha mer än svårt att förstå att "we're all in this together". VI är ett lag och ändast VI kan ändra på resultaten när dom går emot oss. Vi får helt enkelt aldrig ge upp. One for all and all for one. Enkel matematik. Ensam är inte alltid stark.Ja, med det färdig diskuterat så kan vi gå vidare. I och med att hockeyn är slut för idag så betyder det att jag ÄNTLIGEN kan ta helg... för en dag åtmindstonde. Imorgon är det nämligen INGET som kan tvinga mig upp på ladan, utan om jag ska upp imorgon för att kolla på J18 så är det på egna vilkor. Igår så hade jag ju inget val eftersom jag skulle stå i kiosken. Och idag hade jag ju helle ringet val eftersom vi skulle ha match. Men jag ångrar inget, och jag ahr ju själv gett mig in på det här. Jag tog frivillit på mig kiosken och jag är själv valt involverad i damlaget. Så jag ska inte klaga. Och det finns väl egentligen inget att klaga på efter de här två dagarna, mer än möjligtvis dagens resultat... det aldrig roligt med en förlust... men däremot så fick jag ju träffa domarn... och han är alltid upppiggande att möta, även om han nu ska vara en besserwisser *räcker ut tungan* ;PUsch, nu är jag verkligen jätte hungrig. har inte ätit något sen frukosten iom. att det inte blev frukost föränn runt 1 och sedan så bar dte ju iväg upp på ladan pga. att A-laget hade match innan vi hade(Igen, precis som förra helgen). Och jag kom hem från våran match för bara...15 minuter sedan... undra om det verkligen finns något att äta här hemma igentligen?? Måste nog ta en köks inventering... HUNGRIG!

Så var Januari 2007 och passerat och arkiverat. Inget särskilt hände denna månad heller mer än att vi lyckades besegra Sundsvall med 2-0, att tjejerna har satt som mål att ta sig till slutspelet i Göteborg i april och att jag fastnade för... ja, vi ute lämnar hans namn för nuvarande. men det är väl vad som hände under första månaden 2007. Nu är det bara 11 kvar innan det är Januari igen... fast då är dte år 2008. Januari 2007 kommer aldrig mer igen... snacka om att jag går djupt just nu ;PI vilket fall som helst så är det hockey som gäller resten av veckan. Inte mig emot. Man ska hålla sig till det man kan. Det går bäst då. Till att börja med så ska jag kolla på Wildcats imorgon mot brorsans lag coh sedan på fredag så ska jag stå i kiosken på ladan samtidigt som det är J20 match... nämde jag att jag ska stå ensam?? Precis, kaotiskt. Men det ska nog gå bra. Jag har ju stått under cuper så det borde gå lätt... det brukar ju ändå inte vara över 60-70 pers där...På lördag är det en trippel. A-laget, J18 och tjejerna. Synd bara att J18's och våran match krockar. Jag skulle gära ha sett deras. men nu får jag hålla mig i kall hallen och kolla på "mina" tjejer. Men det ska nog gå bra det också. På söndag får vi se vad det blri för hockey men någon blir det alltid... kanske någon junis match eller nåt...Usch.. borde egentligen ta itu med skolarbetet men jag orkar bara inte. Jag är helt slut i huvudet nu efter träningen och jag har dessutom ont i både höger knä och höger fot. Stackars mig... :P Men förhoppningsvis så går det över tills imorgon.

Snart är ännu en måndag över. Skönt. En dag närmare nästa helg. Längtar efter helgen otroligt mycket redan för då slipper man skolan och alla människor, om det nu inte är match med tjejerna förståss, vilket det naturligtvis är även till helgen... på lördag närmare bestämt. Hela helgerna blir förstörda när det är match på lördagarna och nu blir det tredje lördan irad! Less är baar förnamnet. Men samtidigt är det ju något jag älskar och även om inte tjejerna hade match så skulle jag säkert hamna på ladan ändå på ett eller annat sett. Utöver det så tror jag det är dags att jag "bryter mig loss" från folk runt omkring mig. Jag är äkligt trött på vissa och somliga verkar enbart vara ute efter att göra mig illa. Kanske inte fysiskt men mentalt. Tur att man har förstärkt tron på sig själv de senaste 3 åren, annars vetta katten hur man skulle te sig.Sedan så har vi ju det här med killar... Jag är less på det också. Ännu mer idag än den senaste tiden. Varför? Därför att Lina & Danne firar 9månader tillsammans. 9! det är helt otroligt. Min bästis som bytte killar som en annan bytte strumpor där ett tag har "kilat stadigt" med en kille i 9 hela jäkla månader utan att ens göra ett uppehåll eller någonting åt det hållet. Jag börjar faktiskt fundera på om dom är "attached to the hip". Jag tror inte jag har träffat Lina ensam utanför skolan på alla de här månaderna och inte verkar det vara påväg att ändras heller. Men det är väl bra att hon är lycklig.Snart tror jag att det bär av upp på ladan... fast jag är inte säker. Får se... men förmodligen så blir det hockey. Timrå vs. HV71 med Lina... och där med, Danne. Fast han skulle spela innebandy så jag vet inte riktigt om han ser hela matchen eller bara nån period... i vilket fall som helst så är det hockey pågång.Imorgon är det tisdag och jag ska ha redovisning av engelskan, en engelska som jag har gjort färdigt men inte sammanställt till 100%... det är såååå lovande.... jag har hittils bara fått MVG på det jag gjort i engelskan men jag har en vag känsla av attd te kommer att ändra den här veckan. Jag har inte ansträngt mig för 5öre på grupparbetet den här gången och det kan väl ha att göra med att jag fick vara med männsikor som jag inte tå och än mindre när dom är tillsammans. Fast helt ärligt så kan jag säga att jag inte kunde bry mig mindre om hur det går med skolan just nu. Jag har 0 intresse för ögonblicket och så lär det fortsätta ett tag framöver. Känner verkligen inte för att gå i skolan och om jag inte skulle bli påkommen av mina föräldrar och att studiebidraget skulle ryka så skulle jag skola hela dagarna. Det mina damer och herrar tyder på att jag är less på skolan och allt med den, från lärare till ämnen till skolkamrater.

Jahopp... snacka om höjdare :) Tjejerna spelade match idag efter a-lagets... slutresultatet skrevs till 6-1 där Maria F satte sista och tog med sig pucken ut i båset vilket förvirrade 2 av 3 domare ;P Mycket komiskt tycker jag när huvudomare Nordin började kolla runt sig efter pucken och Glennemo såg allmänt förvirrad ut. Bara Bäckström som hade huvudet med sig.Har varit en hockey dag idag från första start. Till att börja med så klev jag upp när resten av familjen for för att spela/kolla på match... brorsans i det fallet. När jag hade ätit så var det nästan bara att dra sig mot ishallen... tack och lov så slapp jag gå då farfar precis då skulle fara på Anderssons. SEdan så spelade a-laget och efter dom, som sagt, vi. A-laget losade med 1-2 efter sudden och brorsans lag fick stordäng så det var ju bra att vi iaf. fick vinna...Imorgon är det inget som ska göras vad jag är medveten om... mer än att jag måste städa för annars kommer pappa att sno min internet uppkoppling... fast å andra sidan, om han gör det så kan ju jag inte göra mitt skolarbete ;P Och det vill vi ju inte. :P

Jag tror jag blir knäpp. Efter att (H) skaffat flickvän så såg jag helt plötsligt (T) i ett nytt ljus och tyckte att han var den charmigaste som gått i ett par skor. Det var i slutet på November/början på December. För 2 veckor sedan, när skolan startade igen, så fick jag även upp ögonen för (S). Jag har aldrig sett åt hans håll 2 gånger förut och nu så kan jag knappt ta ögonen ifrån honom. Helt plötsligt är det som om (T) inte existerar längre och det kan väl till stor del ha att göra med att han har varit frånvarande från skolan ett bra tag nu. Kan också ha att göra med att jag inte sett honom på 1 veckas tid och att under den tiden så har (S) varit överallt där jag har varit. Jag vet inte riktigt vart jag står längre när det gäller mina känslor men om jag skulle få välja mellan (T) och (S) i nu läget så skulle mitt val hamna på (S), still stor del pga. att han har allt som jag söker hos en kille och han ser dessutom bra ut. Helt ärligt så kan jag inte ta mina ögon ifrån honom.Vad som kommer att hända med det jag känner (kände?) för (T) har jag ingen aning och jag kommer inte att få reda påd et förrän jag ser honom igen. Frågan är NÄR det blir. Knappast i helgen dock eftersom han ska iväg och spela. Det ska även (S) efter som dom spelar i samma lag. Men vi får se vad som händer till veckan. Allt beror ju på när (T) kommer tillbaka och på hur länge (S) har prao. Skulle vara intressant att se de två bredvid varandra för att se vem mina ögon skulle stanna på. Jag vågar inte tippa. Men (S) är väl ingen högoddsare direkt. Han har något speciellt och när jag såg honom nu ikväll när han pratade med motståndarnas ledare så ville jag bara gå fram till honom och krama honom. Han såg oerhört bra ut i sin randiga tröja och jeans. Ett stort plus till finns eftersom han var nyduschad efter träningen och hade håret blött <3 ;P Jag låter som en fjortis men det är smällar man får ta.